Östersjön
Östersjön är världens största bräckvattenhav – en blandning av sött vatten från floder och salt vatten från Nordsjön ger en unikt låg salthalt. Det gör att både sötvattens- och havsarter lever här, men få arter i stort antal, och att havet är ovanligt känsligt för störningar.
Start› Marinbiologi› Östersjön
Bräckt vatten förklarat
Bräckt vatten är en blandning av sötvatten och saltvatten, med en salthalt som ligger mellan de båda. Östersjön får sitt sötvatten från ett stort antal älvar och floder, medan det tunga, salta vattnet sipprar in genom de smala och grunda danska sunden från Nordsjön. Eftersom vattenutbytet med Nordsjön är litet och långsamt – det tar flera decennier för allt vatten i Östersjön att bytas ut – bildas en tydlig salthaltsgradient som sjunker längre in i havet: från omkring 20 promille i Öresund ner mot bara 2–3 promille i norra Bottenviken.
Arter anpassade till låg salthalt
Den låga och varierande salthalten är påfrestande för de flesta marina arter, som är anpassade till havets normala salthalt runt 35 promille, och samtidigt för högt för många renodlade sötvattensarter. Resultatet är ett ekosystem med relativt få arter jämfört med fullsaltade hav, men där de arter som klarar sig ofta finns i stora mängder.
- Blåstång är en nyckelart som bygger habitat för många andra organismer utmed klippkuster. I de mest bräckta delarna av norra Östersjön blir salthalten så låg att blåstången har svårt att fortplanta sig sexuellt och sprider sig istället till stor del vegetativt genom avslitna grenar som slår rot.
- Torsk är en havsart som lever nära sin nedre gräns för salttolerans i Östersjön, vilket bland annat gör dess ägg känsligare för syrebrist på djupare vatten.
- Strömming, Östersjöns lokala form av sill, är anpassad till lägre salthalt och är en av de arter som klarar sig bäst i hela havet, från söder till norr.
- Gråsäl och knubbsäl är toppredatorer i systemet och exempel på att även större marina däggdjur trivs i det bräckta vattnet.
Varför har Östersjön låg salthalt?
Östersjön får stora mängder sötvatten från älvar samtidigt som utbytet av salt vatten med Nordsjön är begränsat av de smala danska sunden. Det gör att sötvattnet späder ut salthalten, särskilt längre norrut.
Ett känsligt ekosystem
Det långsamma vattenutbytet som skapar Östersjöns unika bräckta miljö gör den samtidigt ovanligt känslig för mänsklig påverkan. Näringsämnen som tillförs stannar kvar länge, och det gör att övergödning slår hårdare och varar längre här än i hav med snabbare vattenomsättning. Vi går igenom mekanismerna bakom det, tillsammans med andra hot, under hot mot havet. Vill du sätta Östersjön i ett större sammanhang, förklarar vi hur kust, öppet hav och bottnar generellt hänger ihop under marina ekosystem.
Frågor om Östersjön
Varför kallas Östersjön ett bräckvattenhav?
Östersjön är en blandning av sötvatten från älvar och saltvatten från Nordsjön. Det begränsade vattenutbytet gör salthalten låg och ojämnt fördelad, från cirka 20 promille i söder till 2–3 promille i norr.
Vilka arter är typiska för Östersjön?
Blåstång, torsk, strömming samt gråsäl och knubbsäl är exempel på arter som är anpassade till Östersjöns låga salthalt, även om många lever nära sina toleransgränser.
Varför är Östersjön extra känsligt för övergödning?
Det tar flera decennier för vattnet i Östersjön att bytas ut helt, vilket gör att tillförda näringsämnen stannar kvar länge och att effekterna av övergödning blir mer långvariga än i hav med snabbare vattenomsättning.